Paparazzi

Nu har jag och Gustav våran egna paparazzi. Eller mest Gurkan. Jag har min egna bloggpolis. Han ser till att jag skriver mina inlägg utan dåliga undanflykter. Det är bra. Ordning och reda.

Sammanfattning av dagens sångstund: fullt ös. Gurkan på språng. Klick. Klick. Paparazzi. Hans arma moder är alldeles för långsam. Mer kaffe till mor? Tur att han snubblar ibland så att mor hinner fram.

Världen blek av frosten

God morgon världen. Här sitter vi och dricker kaffe och njuter av utsikten över Toftasjön. Soluppgång. Världen blek av frosten. Ja ni börjar haja. Vi bor så fantastiskt fint! På kvällarna har vi gjort upp eld i kaminen.

Flytten gick någorlunda smärtfritt. Tack Maria för all hjälp! Enda missödet (och det är väl inte så jättelitet) är att våran säng inte går att få upp i lägenheten. Den är tydligen några ynka centimeter för bred. På 50-talet var nog möblerna något mindre i storlek. Soffan gick in på håret. Tur det. Annars hade det slutat med pinnstolar. Eller gungstol, men det är ju inte helt fel i och för sig. Bara lite bökigt när man vill krypa upp och gosmysa tillsammans. Nu sover vi på en pluttig madrass. Min far har en idé om att lyfta upp sängen med linor från balkongen. Fredrik är något tveksam. Fortsättning följer...

Ps. Nej vi har inte skaffat internet. Bara lånar lite från någon av grannarna.

En bit kaka

Bli inte chockade nu men vi har inte skaffat internet till nya stället. Så det är mycket möjligt att det blir något stiltje här på bloggen (sorry söta syster). Att skaffa internet utan att ha internet tycker jag känns jobbigt men Fredrik tycker att det är verkar lätt. "Bara att gå in på en affär ju". Så det är ju en bit kaka. Det fixar han. Nästa inlägg kommer på nolltid. Inte deppa.  

Känn ingen sorg för mig Teleborg

Nu är moffa på besök och imorn blir det flytta av. Håll i hatten!

Lite tragiskt

Min kära lilleplutt har för vana att sova gott på eftermiddagen och under den tiden hinner jag dricka kaffe, surfa och titta på Bondi Beach. Nu är det slut med det senare och det värker underligt nog lite i mitt hjärta att de slutat visa programmet. Jag känner mig även lite tragisk.

Attack-kram

Gurkan hälsade på en vän i tisdags. Till G´s försvar var nog vännen rätt trött men varje gång G närmade sig började vännen att gråta. Det hela avrundades med att Gustav försökte ge en attack-kram och senare bestämde sig för att ta leksaker ur famnen på lillstackarn.

Tillbaka

Första och andra dagen utan internet var nästan lite jobbigt. Obehaglig känsla. Dag tre började jag vänja mig och idag glömde jag helt bort att jag faktiskt hade en dator till mitt förfogande igen. Ja, glömde tills nu då. För den som undrat så har jag utnyttjat mina lediga kvällar till att titta på tv.