Följ spåren

Det var så konstigt för jag kunde sitta i lugn och ro och dricka kaffe och läsa tidningen. Ingen Gustav som hängde i mitt byxben och gnällde efter 100% uppmärksamhet. I dag hade han annat för sig. Viktigare saker.

Hurven!

-21 grader och MASSOR med snö. Snart julafton. Tack och lov fungerar halsmedusinen Gustav fick av doktorn igår så jag behöver inte gå ut och köra honom lugn i vagnen idag. Nu får han ta och bli frisk så det kan infinna sig lite julefrid här i huset.

Från noll börjar vi om

Nu har jag gjort det enda rätta. Raderat mina 1000+ olästa inlägg i min reader. Med några knapptryckningar är jag nere på noll och en ny dag. Nya tag. Finns det någon annanstans som detta mycket tillfredsställande sätt att hantera jobbiga situationer, kan användas? Klick och klick så börjar vi om från noll.

Ambitionsnivn har sänkts något

Suck och suck. Jag har 1000+ olästa blogginlägg på min reader (bloggar jag följer eller vid närmare eftertanke, tydligen inte följer) och alla skriver så roligt och så mycket. Från en ambition på att göra ett blogginlägg per dag rinner allt ut i sanden och jag inser att inte ens ett inlägg i veckan kan jag åstadkomma. Däremot har jag hunnit med att se alla tävlingar i skidskytte, följa med Gustav på hans första kalas, bjuda hem vänner och jobba. Sajberspäjsvärlden har fått stå åt sidan.

Fyra bra saker just nu:
Jag har fått jobb.
Gurkan är inte rädd för sina vinterskor längre. Han börjar till och med tycka att det är ok att gå i dom.
Snart finbesök av lilla bror med flicka.
Julafton och förhoppningsvis några dagar tillsammans med F.

Och mindre bra:
F har varit borta och ska bort igen. Fem ensamma heldagar med speedy Gonzales (läs: Gurkan).

Inga ursäkter

Min frånvaro här på bloggen beror på en kompott av omständigheter som i slutänden inte spelar någon roll för de finns inga ursäkter för att inte blogga. Det skulle förstås vara vid någon större naturkatastrof eller kanske en zombieinvasion. Det sistnämnda är i och för sig möjligt. Jag har inte varit utanför dörren sen i måndags så det skulle kunna hänt vad som helst. Å andra sidan har Fredrik verkat rätt normal när han kommit hem efter jobbet. Ovanligt trött i och för i sig... Jag vet inte hur lång tid det tar att bli zombie efter ett bett men det torde visa sig i afton. Hur som haver. Första snön har ankommit Småland. Detta skulle kunna ses som en smärre naturkatastrof. Katastrof för ekonomin att köpa vinterdäck. Ett hål i plånboken att trilla ner i. Men det är det förnuftiga att lägga pengarna på. Hur roligt det än är att sladda.

Det här med minnet

Herr Partner ringer från jobbet.

F: Hej, tänkte på det här med att köpa vinterdäck till bilen... man behöver veta ramnumret.
Jag: Jaha?
F: Ja kanske du kan kolla det eller så kan jag göra det när jag kommer hem.
Jag: Var kollar jag det?
F: Det ska stå i instruktionsboken.
Jag: Var är den då?
F: I bilen.
Jag: Men... hur tog du dig till jobbet i morse?
F: ...hmm...jag tog bilen.
Jag: Kanske lättare för dig att kolla då.
F: ...mmm okej jag gör det. Hej då rå.
Jag: Hejhej. Glöm inte bilen när du ska hem.

Hemmafrun rapporterar

I dag leker jag redig hemmafru. Lagar mat och bakar. Plockar i skåpen. Gläds åt en nyinköpt serveringsskål. Snart ska jag förbereda middagspajen. Sitter vid köksbordet och dricker en kopp kaffe. Gustav glider runt och pratar sitt språk. Är det 50-talsvillan som sipprar 50-talsatmosfär över mig? Tillvaron som hemmafru tilltalar mig helt plötsligt.

Världen blek av frosten

God morgon världen. Här sitter vi och dricker kaffe och njuter av utsikten över Toftasjön. Soluppgång. Världen blek av frosten. Ja ni börjar haja. Vi bor så fantastiskt fint! På kvällarna har vi gjort upp eld i kaminen.

Flytten gick någorlunda smärtfritt. Tack Maria för all hjälp! Enda missödet (och det är väl inte så jättelitet) är att våran säng inte går att få upp i lägenheten. Den är tydligen några ynka centimeter för bred. På 50-talet var nog möblerna något mindre i storlek. Soffan gick in på håret. Tur det. Annars hade det slutat med pinnstolar. Eller gungstol, men det är ju inte helt fel i och för sig. Bara lite bökigt när man vill krypa upp och gosmysa tillsammans. Nu sover vi på en pluttig madrass. Min far har en idé om att lyfta upp sängen med linor från balkongen. Fredrik är något tveksam. Fortsättning följer...

Ps. Nej vi har inte skaffat internet. Bara lånar lite från någon av grannarna.

En bit kaka

Bli inte chockade nu men vi har inte skaffat internet till nya stället. Så det är mycket möjligt att det blir något stiltje här på bloggen (sorry söta syster). Att skaffa internet utan att ha internet tycker jag känns jobbigt men Fredrik tycker att det är verkar lätt. "Bara att gå in på en affär ju". Så det är ju en bit kaka. Det fixar han. Nästa inlägg kommer på nolltid. Inte deppa.  

Tillbaka

Första och andra dagen utan internet var nästan lite jobbigt. Obehaglig känsla. Dag tre började jag vänja mig och idag glömde jag helt bort att jag faktiskt hade en dator till mitt förfogande igen. Ja, glömde tills nu då. För den som undrat så har jag utnyttjat mina lediga kvällar till att titta på tv.

Stressutslag

Ja just det. Minstingen i familjen har bestämt sig för att protestera vid varje försök till att behöva sova på dagtid. Han börjar skrika redan innan man klivit in i hans rum. I morse tog det nästan en timma för honom att slappna av. Alternativt, protestera så mycket att orken tog slut. Mellan skrikprotesterna blir han tyst en stund och ibland gäspar han så stort att det hörs ända ut i köket. Jag hoppas att det är en kortvarig fas annars kommer det här att resultera i att jag får stressutslag.

Normaltillstånd

Snor och ont i halsen börjar bli ett normaltillstånd. Den lilla energi jag haft verkar ha övergett mig. Idag torkar jag snor, mest Gustavs. Mycket borden just nu. Jag borde diska. Handla. Tvätta. Städa. Packa. Betala den där räkningen. Borde. Måste.

Åhå - aha

I går kväll. Pojkvännen sitter vid datorn och läser min blogg.

Jag: Ska du inte kryssa i en ruta?
Herr Partner: Vad då för ruta? Vad är det? 
Jag pekar*
Herr Partner: Jaha de där... Jag hajar inget... ska jag kryssa i den om jag inte hajar det här med rutorna?
Jag: Haha... nää.. alltså det svänger är ju att du gillar det, hajar inte att du inte förstår inlägget och åhå... det är som jaha... åhååå
Herr Partner: Åhå... menar du aha?
Jag: Jaa... kanske... det gör jag nog. Aha. Kanske ska ändra dem...igen.

*Rutorna finns under varje inlägg 

Ett litet djur i vårt hus

Nu är det tydligen så att vi har ett litet djur i huset. Ena halvan av kiwin jag skurit upp och lagt på köksbordet försvann på ett ögonblick och dök senare upp i det här skicket. Någon som känner igen bitmärkena? Jag har tittat efter spillning men inte hittat någon.

Tick-tack

Vänta nu. Vad hände egentligen. Våren 1999 var ju... j-ä-t-t-e-l-ä-n-g-e sen... Då lyssnade jag på det här. På förfest. På den tiden lyssnade man på cd-skivor. Och vet ni vad. Jag var med på den tiden då man spelade in blandband också...

Morgonkyla

Adjö adjö sommaren. Nu finns ingen återvändo.

Lite skit har väl ingen dött av...

Trodde att Gustavs dammsugarförskräckelse hade gått över men tydligen har vi inte terapiat tillräckligt mycket (läs: dammsugat tillräckligt flitigt). Det säger nog mer om hans föräldrars lathet när det kommer till ordentlig städning och att inte bara sopa lite där det syns, än något annat. Förstår att han blir konfunderad över denna tingest som enbart plockas fram vid sällsynta tillfällen, som inför besök, födelsedagar och möjligtvis julen. Och var man bara 2 1/2 månad gammal senaste julen kan jag ju inte riktigt begära att nämnda plutt ska ha någon aning om vad som plötsligt händer när monstret åker fram.

Loka = sprite

Lördagkväll och pizza från pizzaplaneten. Hemkörning. Beställer El taco och en loka. Får El taco och en... sprite. Enligt killen som levererar är det ju ungefär lika och om jag vill byta till cola så är det helt ok. Va bra. Jag lär mig något nytt varje dag.