Följ spåren

Det var så konstigt för jag kunde sitta i lugn och ro och dricka kaffe och läsa tidningen. Ingen Gustav som hängde i mitt byxben och gnällde efter 100% uppmärksamhet. I dag hade han annat för sig. Viktigare saker.

Slutet på en era

Sista dagen som mammaledig. I morgon börjar skrutten på dagis. Jag känner mig redo och tycker det ska bli kul att hänga på dagis. Hoppas Gurkan kommer att känna samma sak.

En helt ny värld

Efter många tappra försök förstår ungrackarn äntligen det fantastiska med att knalla runt utomhus. Promenaden till fiket tog i runda svängar fem gånger längre än vad den brukar ta. Detta vägdes upp av en exalterad liten herre som just upptäckt en annan del av världen.

Snart kommer snöstormen

Nu när sången och öppna förskolan har tagit juluppehåll blir veckan plötsligt väldigt lång. I går gick jag och Gurkan till biblioteket för att slå ihjäl lite tid. Roligt med lite nya böcker. Gurkan fick springa av sig lite och jag fick byta några ord med en vuxen person. Trevlig utflykt. Nu väntar jag på att snöstormen ska komma. Kanske lagom till jag ska till jobbet i eftermiddag. Skulle va schyst att ha en skoter nu. Att burna till jobbet med.

Gå in i garderoben. Gå ut ur garderoben.

I Gustavs rum finns en garderob, en mindre variant av en så kallad walk-in-closet. Under kvällen har jag och herr G tillbringat väldigt mycket tid i hans rum. Favoritsysselsättning denna fredagkväll: gå in i garderoben, gå ut ur garderoben. Jag behövde dock inte följa med utan kunde sitta på golvet och kolla på. De första tio gångerna kommenterade jag glatt. De resterande 151 gångerna sa jag något korthugget i stil med inne och ute. Kvällar kan kännas långa ibland. De kan dom. Men G var på strålande humör. Alltid något.

Ambitionsnivn har sänkts något

Suck och suck. Jag har 1000+ olästa blogginlägg på min reader (bloggar jag följer eller vid närmare eftertanke, tydligen inte följer) och alla skriver så roligt och så mycket. Från en ambition på att göra ett blogginlägg per dag rinner allt ut i sanden och jag inser att inte ens ett inlägg i veckan kan jag åstadkomma. Däremot har jag hunnit med att se alla tävlingar i skidskytte, följa med Gustav på hans första kalas, bjuda hem vänner och jobba. Sajberspäjsvärlden har fått stå åt sidan.

Fyra bra saker just nu:
Jag har fått jobb.
Gurkan är inte rädd för sina vinterskor längre. Han börjar till och med tycka att det är ok att gå i dom.
Snart finbesök av lilla bror med flicka.
Julafton och förhoppningsvis några dagar tillsammans med F.

Och mindre bra:
F har varit borta och ska bort igen. Fem ensamma heldagar med speedy Gonzales (läs: Gurkan).

Fullgubbenäsa

Fredrik har stuckit med datorn igen. Jag och Gustav har haft fullt upp med kalas i söndags. Som den effektiva person jag är bjöd jag på försenat födelsedagsfika, inflyttningsfika och adventsfika. Allt på samma gång. Vissa skulle kunna kalla mig lat istället för effektiv men det får stå för dem. I måndags var det sång för hela slanten och idag var Gurkan lite dagen efter och efter en stunds kinkande bestämde jag mig, något impulsivt för att vi skulle gå ut en sväng. Vi hamnade på stan. Gustav har härmed fått sina första par skor. Så sött. Vi är fortfarande, flera timmar efter utflykten, härligt rödrosiga om kinderna och Gurkan har fått en fullgubbenäsa. Minus tio grader kan vi stoltsera med här i södern.

Projekt tvätt

En liten liten nackdel med nya stället är att våran sprillans nya fina tvättmaskin inte får plats någonstans. Vi är således hänvisade till tvättstugan. Inte många meter att gå men det tog ändå 15 minuter för mig och Gustav att ta oss dit och tillbaka. Och då startade vi aldrig någon maskin för den var upptagen. Företaget kan sammanfattas med följande moment:
1. Plocka ihop tvätt och tvättmedel
2. Kånka ner det + Gurkan i hallen
3. Klä på Gurkan
4. Klä på mig
5. Trycka ner Gurkan i bär-ryggan
6. Dra upp Gurkan, vända honom rätt och trycka ner honom i bär-ryggan på nytt
7. Baxa upp ytterdörren och pulsa i snön runt huset

Och så alltihop igen, fast baklänges.

Inga ursäkter

Min frånvaro här på bloggen beror på en kompott av omständigheter som i slutänden inte spelar någon roll för de finns inga ursäkter för att inte blogga. Det skulle förstås vara vid någon större naturkatastrof eller kanske en zombieinvasion. Det sistnämnda är i och för sig möjligt. Jag har inte varit utanför dörren sen i måndags så det skulle kunna hänt vad som helst. Å andra sidan har Fredrik verkat rätt normal när han kommit hem efter jobbet. Ovanligt trött i och för i sig... Jag vet inte hur lång tid det tar att bli zombie efter ett bett men det torde visa sig i afton. Hur som haver. Första snön har ankommit Småland. Detta skulle kunna ses som en smärre naturkatastrof. Katastrof för ekonomin att köpa vinterdäck. Ett hål i plånboken att trilla ner i. Men det är det förnuftiga att lägga pengarna på. Hur roligt det än är att sladda.

Det här med minnet

Herr Partner ringer från jobbet.

F: Hej, tänkte på det här med att köpa vinterdäck till bilen... man behöver veta ramnumret.
Jag: Jaha?
F: Ja kanske du kan kolla det eller så kan jag göra det när jag kommer hem.
Jag: Var kollar jag det?
F: Det ska stå i instruktionsboken.
Jag: Var är den då?
F: I bilen.
Jag: Men... hur tog du dig till jobbet i morse?
F: ...hmm...jag tog bilen.
Jag: Kanske lättare för dig att kolla då.
F: ...mmm okej jag gör det. Hej då rå.
Jag: Hejhej. Glöm inte bilen när du ska hem.

Hemmafrun rapporterar

I dag leker jag redig hemmafru. Lagar mat och bakar. Plockar i skåpen. Gläds åt en nyinköpt serveringsskål. Snart ska jag förbereda middagspajen. Sitter vid köksbordet och dricker en kopp kaffe. Gustav glider runt och pratar sitt språk. Är det 50-talsvillan som sipprar 50-talsatmosfär över mig? Tillvaron som hemmafru tilltalar mig helt plötsligt.

Här är där där man är

I morse vaknade familjen halv sex. Inte min idé kan tilläggas. Nu sover den skyldige och jag vet att jag också borde lagt mig när han gjorde det. Istället har jag tittat på Bondi Beach på tv 4 och läst DN. Jag är inte så mycket för hemmafru-tv men Bondi kan jag leva med. Kanske till och med leva där. Nu sitter jag hur som haver här.

I morse hängde jag en stund på kafé Gusto och fick lära mig lite nytt och lite gammalt. Deras espressomaskin är mycket finare än kafé Astrakans. De har finare kannor, godare kaffe, bättre mjölk och nytt ångrör. Det kändes på något sätt enklare att göra gott kaffe där. Skulle kunna vara att jag börjar bli van med att stå på andra sidan disken. Vill till Astrakan och prova och se om skillnaden verkligen är så stor som jag känner just nu.

Ett tokigt barn och en fontän

Vid fikarummet i kyrkan finns en liten fontän. Jag kan väl inte riktigt tycka att det är världens bästa idé med en fontän i samma rum som en skogstokig Gustav. Vi har klarat oss tills idag men nu gick det inte längre. Mamma var alldeles för disträ och hade dålig koll. Gustav var extra kaxig och började glatt klättra i. Slutresultat: blöt tröja och blöta byxknän. Hans mor hade inget ombyte heller. Tur att det finns sjalar att svepa in de små liven i.

Till nästa gång: glöm inte ombyte.

Lite mycke

Rätt tokig vecka. Mycket jobb. Igår jobbade jag 10 timmar. Med en halvtimmes lunch. Försöker fixa ihop utställningen. Tavlorna ska ner på stan och hängas upp. I dag börjar jag först fyra. Hoppas på en slapp hemmadag med Gurkan. Får se vad G har tänkt sig.

I Uppsala fungerar internet hör och häpna

Jag har jobbat mina första dagar som barista på kafé Astrakan. Jättekul och jättemycket. Vissa kaffe blir guld. Andra inte så bra. Jag måste helt klart arbeta bort ojämnheterna.

Gullegurkan har varit förkyld i två omgångar. Första svängen sov han dåligt på nätterna. Andra sov han inget på dagarna och skrek och skrek. Nu är han piggelin och går igenom farmors badrumsskåp. När jag inte tittar hittar han en hårmousseflaska utan lock att suga på. Kanske smakar gott vad vet jag? Annars går en stor del av våra dagar tillsammans till att jag försöker förstå vad alla små utbrott kommer ifrån. Inte mina utan hans. Tror aldrig att det har flugit så många klossar och burkar hemma hos oss. I vredesmod. Det kanske är förkylningarna som spökat.

Kladdig frukost

Ännu en härlig sovmorgon :) Undrar hur många mornar innan vi kan kalla det mer än en tillfällighet. Vågar inte hoppas alltför mycket. Nu sitter vi och smaskar frukost. Kanske skulle ha badat bebis efter frukosten och inte före som det blev idag.

Ikväll börjar jag på kafé Astrakan. Går bredvid fyra timmar. Tror jag är precis lagom start.

Duktiga flickan

Gurkan har varit arg som ett bi senaste timmen. Mitt i allt skrik, leksaker som kastas i ilska och den avslutande klamra-sig-fast-i-benet-manövern får jag för mig att börja laga storkok. Hakar lök, grönsaker, steker och blandar. Så inser jag att lillemans mat aldrig kommer hinna bli klar och att ilskan är ett uttryck för hunger. Så blev det en burk Krämig laxpasta med broccoli istället. Det får bli hemlagat någon annan dag.

Vi jobbar lite i motvind

Efter en ordentlig storstädning med dammsugning och svabbning av golv i äkta rent-hus-anda bestämde sig herr Gurka för att kissa, bajsa samt kräka på golvet. Föräldrar jobbar lite i motvind kan jag väl påstå.

Men alla saker som ligger spridda över golvet ger en hemtrevlig känsla och håller mina sinnen skärpta. Har du trampat på en pepparkaksform i form av ett tåg så vill du inte göra det igen.

Välkommen 2010 års existensiella kris

Mörka hösten knackar på min dörr.
Hösten (med mörk Sjunde inseglet röst): "Det är jag som är verkligheten"
Jag: "Har du kommit för att hämta mig?"
Hösten: "Du är redan här skitunge"

Och jag blir lika förvånad varje år det händer. Jag menar hur ser inte hösten ut när du kikar på den genom titthålet i ytterdörren. Och det går bara att inte öppna. Fast jag inte vill något hellre än bara stänga in mig och låtsas som ingenting har hänt. Känner mig alltid som en obstinat 13-åring den här tiden på året. Alla är dumma. Alla vill ont. Jag vet faktiskt bäst och det är att fortsätta få drömma för alltid. Vill inte städa. Diska. Tvätta. Gå upp tidigt. Laga mat. Vill inget vardagligt. Tråååkigt. Jag är värdelös. Ful. Fånig. Samtidigt vet jag bäst. Kan allt. Kan själv. Men vill ha hjälp. En levande död gående paradox.

In och ut hamnar kläderna

God morgon... ut och in hamnar kläderna tidigt på morgonen. Gurkan tyckte att vi skulle gå upp sen ångrade han sig och gick och la sig igen. Men då kan jag ju alltid läsa min nya bok.

Ja. Glömde boken som jag skulle läsa klart. Köpte en ny.