tisdag 10 augusti 2010
Bushund
Detta händer tydligen när du har en busig hund och en sovande bebbe under samma tak: Lille man som inte brukar säga ett pip efter halv åtta (ja han är den kvällströtta morgonpigga typen) börjar helt plötsligt tjuta av skratt och gråt-skrik om vartannat. Vi som däckat framför tv'n tittar förundrat på varandra. Bitarna i pusslet faller snart på plats. En av hundarna saknas. Inne i sovrummet ses följande scenario: hund har fått tag på bebis napp och är i full fart att tugga sönder den minutiöst. I min säng. Bebis står upp i sin och hoppar av skratt. Och tröttgråt. Tur att jag har med mig ett lager av nappar. Historien slutar således lycklig. Förutom för mig som får sova på småsmåsmå gummibitar.
Etiketter:
kaos,
mamma,
Surt sa räven