tisdag 10 augusti 2010

Bushund

Detta händer tydligen när du har en busig hund och en sovande bebbe under samma tak: Lille man som inte brukar säga ett pip efter halv åtta (ja han är den kvällströtta morgonpigga typen) börjar helt plötsligt tjuta av skratt och gråt-skrik om vartannat. Vi som däckat framför tv'n tittar förundrat på varandra. Bitarna i pusslet faller snart på plats. En av hundarna saknas. Inne i sovrummet ses följande scenario: hund har fått tag på bebis napp och är i full fart att tugga sönder den minutiöst. I min säng. Bebis står upp i sin och hoppar av skratt. Och tröttgråt. Tur att jag har med mig ett lager av nappar. Historien slutar således lycklig. Förutom för mig som får sova på småsmåsmå gummibitar.