Skratt och gråt på samma gång

Och innan jag visste ordet av så var det vardag igen. Sitter för tillfället och lyssnar på en förbannad Gustav som inteinteinteinteINTE vill sova. Jag tycker att han verkar rätt trött. Men jag kan ha fel. Tydliga tecken brukar vara: stora svårigheter att hålla ögonen öppna, inte vilja leka, inte sitta i knät, inte bli buren, inte vilja någonting alls i ett virrvarr av små spurter av total energi. Skratt och gråt på samma gång. Ungefär som jag känner mig när jag är trött men som jag, i alla fall marginellt, är något bättre på att dölja.