Det har börjat droppa in en del klagomål över att jag inte uppdaterar bloggen så ofta nu för tiden. Med all rätt, med all rätt. Och nu har jag till och med varit julledig och haft massor med tid att sitta vid datorn. Tyvärr har jag hamnat i en kreativ formsvacka vilket påverkar både skrivandet och målandet. Nu har jag i alla fall så smått, mycket smått, börjat på (eller snarare fortsatt på) Gustavs första-året-fotoalbum och de sammanlagda fem minutrarna som jag lägger ner på det per dag verkar vara ungefär vad jag mäktar med.
Kan i alla fall berätta att jag och Gustav har hängt på mitt jobb (kafé Astrakan) idag på förmiddagen. Vi var där i nästan två timmar. Säger en hel del om hur jag vill leva mitt liv. G tyckte det var roligt och spännande och kryssade självsäkert mellan bokhyllorna (fiket ligger i universitetsbiblioteket). Vi åkte hiss och han tryckte på knapparna. Han hann även med att bli förälskad i min arbetskollega Mia. Jag har aldrig sett Gustav hålla om någon så länge. Som om han aldrig ville släppa taget.
